Singelpappan

Mycket av en människas tillvaro är en strävan efter inre harmoni, avkoppling, lugn och ro, bara få finnas till utan krav från en själv eller omgivningen. Men desto större våra förutsättningar tycks bli, desto svårare verkar det vara att nå det målet (med undantag för några år i övre tonåren då många tillfälligt får ett kattlikt beteende, en förmåga att helt avskärma sig från krav på fysisk eller psykisk aktivitet). Trots att vi har råd med ny bil, flera TV-apparater och jacuzzi i källaren stressar vi vidare, jobbar och sliter både hemma och på jobbet och bara lääängtar efter semestern. DÅ ska man njuta av allt man haft råd att köpa under året!

Varför kan inte människan vara lika förnuftigt funtad som t.ex. en katt? Tänk att bara göra vad som för tillfället faller oss in, känner man för att lägga sig och sova klockan 11.00 så gör man det, och man reser sig inte upp förrän det rasslar till i matskålen och kvällsmaten är serverad. Om man är hungrig just då. Annars ligger man kvar. Inga måsten, bara njuta av livet så mycket som möjligt. Det skulle inte fungera helt ut, det är nog svårt att få katterna att passa upp på oss som vi gör med dem, det är de för smarta för, men det behövs för de flesta inte en arbetstid på 40 timmar i veckan för ett spartanskt boende, kläder och mat i magen (och med en annan fördelningspolitik skulle det inte behövas för någon).

Ska vi människor försöka koppla av fullständigt måste vi åka bort, helst långt bort, och vi måste passa på att göra det under ett par veckors semester, samtidigt med miljontals andra människor med samma tankar om total avkoppling.

Hur ser då denna tid av total avkoppling ut?

Vi börjar viloperioden med att boka en resa, ansöka om pass, köpa kläder, väskor och diverse elektroniska apparater (digitalkamera, MP3-spelare, iPod, fickdator och telefon), solskyddskrämer och ett par böcker som man ska försöka hinna med att läsa, nu när man har så mycket tid. Därefter ställer vi telefonen på väckning klockan halvfem på morgonen, stressar yrvaket upp, kastar i oss frukost och så bär det av i taxi till flygplatsen där köer till biljettluckor, incheckning och taxfree väntar.

Efter toalettkö på flygplanet, nervöst letande efter väskorna på rullbandet och snabbt tempo ut till bussen som ska ta oss till hotellet kan vi så äntligen koppla av på hotellrummet. Vi börjar dåsigt försöka räkna ut hur lång tid vi sovit de senaste dygnen, men vi somnar innan vi är färdiga med uträkningen.

Dagen efter kan vi sova hur länge vi vill. Men det gör vi inte. Vi har ju minsann inte åkt så här långt bara för att ligga i en säng halva dagen, det kunde vi ju lika bra göra hemma. Vi börjar räkna på hur mycket resan kostar per dag, per timme… och vi hoppar snabbt upp ur sängen, konstaterande att vi helt enkelt inte har råd att ligga kvar. Vi vill ha valuta för pengarna.

Fort på med badkläder, packa en liten väska med det nödvändigaste (digitalkamera, MP3-spelare, iPod, fickdator, telefon, solskyddskrämer och ett par böcker du gärna ville hinna med att läsa under semestern), sen bär det av raka vägen ner mot stranden.

Där upptäcker vi att alla parasoll och solstolar är upptagna. Vi förbannar oss själva för att vi  inte var uppe tidigare i morse, från och med i morgon lovar vi oss själva att vara på stranden senast klockan 08.00, väckning 06.30 så vi hinner äta frukost och ordna massäck.

Så fortsätter det på liknande sätt hela veckan, förutom de dagar då vi gör utflykter till intressanta platser som vi bara måste se och knäppa kort på ur alla vinklar, nu när vi ändå är här. I genomsnitt kanske vi får 2-3 timmars riktig avkoppling om dagen (förutom sömnen), samtidigt har vår katt legat på verandan hemma och i genomsnitt varit aktiv, brutit sin avkoppling, 2-3 timmar per dygn. Utan att betala en krona.

Rätt vad det är så tar semestern slut och vi påbörjar nedräkningen till nästa semester. DÅ ska vi koppla av…

Hur jag gör? Hmm… var till Grekland i somras, kände mig helt slutkörd veckan efter. Men så är jag ingen katt heller, bara önskar jag vore en.