Singelpappan

Denna forskning bygger på en begränsad grupp av 3 individer av blandat kön. Det finns tecken på att det kan stämma in på betydligt fler.

Barn är väldigt anpassningsbara, mycket mer än vi vuxna. Nya förutsättningar ger nya möjligheter, de möjligheterna tar de till sig blixtsnabbt.

Jag tror alla föräldrar, även de som lever tillsammans, någon gång fått höra:

-          Det får jag för pappa!

-          Mamma säger att jag får!

-          Pappa är mycket snällare!

Den här strategin går att utveckla och förfina till oanade höjder, det gäller bara för barnet att ha koll, känna av hur pass bra dialogen mellan föräldrarna är. Går dialogkurvan neråt kan man som barn spetsa till strategin ytterligare, t.o.m. hjälpa kurvan neråt med fraser som:

-          Mamma tycker du är för sträng!

-          Pappa tycker att jag borde få mer i månadspeng!

Eller, om det är något som är så viktigt att de vill sätta hela sin tillvaro på spel (är alltid väldigt viktiga, nästan livsavgörande saker, som en moped, Xbox eller utlandsresa), spela ut trumfkortet:

-          Får jag inte flyttar jag till mamma!

Fig.1

En studie som beskriver ett barns utpressningsförsök i förhållande till de separerade föräldrarnas förmåga att kommunicera.

Hur möter man det här då? Jag har genom min forskning kommit fram till att det bästa sättet är att möta dem ungefär som man möter al Qaida. Jag menar inte att man ska bomba dem (även om kanske tanken far förbi i en tiondels sekund) utan den enda i längden hållbara strategin är att inte förhandla med terrorister och utpressare. Börjar man vackla känner de det direkt och terrorismen kommer oundvikligen trappas upp.

Några motåtgärder som kan sättas in är:

-          Försök framstå som om relationen till den andre föräldern är bättre än den egentligen är. Och hoppas att den andre föräldern är klok nog att göra detsamma.

-          Är utpressarens mål rimliga, du kanske själv tänkt höja månadspengen, avbryt ändå förhandlingarna. Månadspengshöjningen får absolut inte förknippas med en lyckad utpressning.

-          Visa inte att du tar hoten på allvar. Le, lägg huvudet på sned och säg något i stil med "lilla gumman, det förstår du väl att du inte får", även om det smärtar till precis när de kör in kniven och kallar dig för elak gammal gubbe. Man får ju en viss tillfredsställelse av att se hur de börjar koka av frustration när de inser att utpressningen inte gick hem!